blablabla. hej jag gillar musik.

det är fan sjukt egentligen, hur fort tiden går. det känns som om det var bara för några veckor sen vi satt hemma hos mig på nyårsafton och det kändes som evigheter tills sommaren skulle komma, när vi hoppade runt i den 2 meter höga snön utanför skolan och pratade om hur vi skulle spela fotboll på gräsmattan när den hade smält bort. jag kommer ihåg förra året när jag satt och kollade när dom första bladen på kastanjen sprack ut, jag tänkte "det är så lång tid kvar tills hösten, jag behöver inte tänka på skolan än" jag kommer ihåg när jag satt några dagar efter skolan hade börjat och löven började gulna lite, och tänkte på hur snabbt sommarlovet hade gått, bara rusat förbi innan man äns förstod vad som hade hänt. det är exakt så mitt senaste år har varit, och idag satt jag och kollade ut på kastanjebladen och tänkte exakt samma sak, det är så lång tid kvar. men det är det inte.

vi har 3 veckor kvar på östlyckan nu och det var inte alls längesen vi satt i skolan och diskuterade att vi hade gått halva våran tid på skolan. asså det är helt jävla galet hur fort allt går. jag tänker verkligen ta vara på dom sista veckorna, för jag vet att jag inte kommer umgås med många av dom som jag numera ser varje dag och vissa har jag gått i samma klass som sen afzeliitiden, vilket är i 8 år. jag kommer inte gå på samma skola som någon, jag hade liksom kunnat gå på samma gymnasium som alla andra, men jag lämnar verkligen allt och alla och börjar i göteborg, och det gör mig jävligt rädd på något sätt för jag vill verkligen ha kvar kontakten med alla älskade klasskompisar som jag har. typ noh och felix, jonathan,josefine, jennifer, tillome fisanton asså vi dampar på varandra hela tiden i skolan men damn vad jag gillar människorna ändå. vi har stått ut med varandra i 3 år nästan varje dag och jag vet att jag inte kommer ha samma kontakt med dom. det suger. time flies.

fan ändå.