blablabla. hej jag gillar musik.

okej, all time low 16/9-09:

vi kom dit, med fyra tjejer i kön framför oss, ungefär tio minuter efter oss kommer tre tjejer som visar sig vara huur supergoa som helst, lotta, felicia och elvira hette dom, så dom bekantade vi oss med.

vid etttiden rullar en orange dubbeldäckarbuss fram framför sticky fingers. och ut kommer all time lows manager matt ut. det blev världens hysteri och vi fick veta att dom låg inne i bussen och sov. efter någon timme går två killar förbi oss, man tittar upp och ser jack och rian, jag blev helt stum. är det verkligen dom?! kändes helt overkligt. 10 minuter senare går alex förbi, och kramar mig !!!

signeringen var hur lyckad som helst, vi hade köpt ballonger och skrivit massa cpsaker på, dom tyckte det vara hur kul som helst sa dom :] jag hade skrivit på joars mage "alex-you make me gay" och alex reaktion var typ denhär: *kollar påmagen* wow nice. och sen läste han verkligen vad det stog : "whooaaa DUUDEE!!! HAHA rian check this out HAHAHA nice man"

vi gick tillbaka till sticky fingers och satte oss i kön igen, dampade på några killar som hade sattit sig före oss, vi vå knödde ihop med några av tjejerna som satt längst fram, anna och cassandra. HUR GOA VA INTE DOM DÅ?! underbara tjejer ju, hade skitkul verkligen! sen var det dax för insläpp. vi gick in, ställde oss längst fram i mitten, hur grymt var inte det liksom?! så värt 11 timmars köande.
och konserten började med the audition, som jag ioförsig inte hade lyssnat på så mycket men dom var såå bra!! och senvar det äntligen dax för all time low.

dom var så-jävla-bra!!!!!!!! kunde inte fatta att jag var där, att efter flera månaders väntan se mina idoler. jag grät och skrek och dansade. på remembering sunday höll alex i båda mina händer, såg mig i ögonen och log. jag smälte!!! dom var så himla bra!!!

efter konserten när man trodde att allting var slut och man bara skulle hem och ha kvar allt som ett minne, kommer hela bandet ut utanför, signerade min poster, jag pratade med rian och jack typ... jättelänge kändes det som, jag lärde jack säga "jag älskar dig", pratade med rian om jet-lag, och twitter, och om hur länge vi hade köat till konserten, och när vi skulle gå sa kramade dom mig och sa att dom älskade mig!!! jag lärde alex säga "jag älskar dig" också, och när jag skulle gå till zack sa alex i love you till mig och kramade mig igen, mihihi!!! zack kom ut senare än alla andra, så jag frågade "zack, where have you been"?
-"oh sorry guys, I was talking to my mom"

aaaoowh!! han signerade iallfall min poster, jag fick en kram och sen var vi tvugna att gå till tåget. synd men så är det väl.

allt som allt snackade vi väl med dom typ 5 gånger, kramades dubbelt så många gånger och fick en signerad skiva och poster. grabbarna i the audition kramades och pratade vi också med dessutom!

fick dessutom nya vänner ju, felicia, elvira, lotta, anna, cassandra och alla andra, tack för allt! :D

och jag har fått med långt ifrån allt som hände och detta inlägget var väl jätterörigt, men jag kan fortfarande inte fatta att allt har hänt. det är ofattbart. <3